.

Har ni någon gång känt att det finns något viktigt i ens liv som man verkligen vill kämpa för, men som egentligen kanske är helt onödigt..? Att ni ger så mycket, men får ingenting tillbaka. Att man kan få så grymt mycket hopp på den saken, men gång på gång rivs man ner och såras om och om igen.. Man kan lägga ner så mycket tid på tankar och funderingar, och det enda man fokuserar på är hur man ska kunna ta sig fram bland allt som vill hindra en. Man försöker se framåt, tänka på annat, men ändå så är det bara en sak som finns i ens huvud - ja just det där man vill kämpa för. Man försöker vara stark och verka glad, men man känner hur det riktigt tär på en där längst inne i hjärtat. Man har så mycket man vill få ut sig, och det enda sättet för mig är genom att gråta. I sekunder, minuter eller timmar, det känns tungt vilket som. Man tänker att det finns dom som har det så mycket värre, och det är sant. Men ingen kan förstå hur det känns för var och en att bli sårad, det beror ju på vilket sett man blivit sårad på. Man kan inte veta hur den personen känner när det gäller svek inom kärlek, vänskap, osv.. för svek är något man inte kan förklara med ord. Man kan inte alls beskriva hur ont det gör. Det finns bara underbara vänner som hjälper och stöttar en och försöker att förstå, men man själv vet att det bara är just exakt den som vet hur man verkligen mår inom sig. Så mycket känslor, så många tankar. Blandade. Den senaste tiden har varit upp och ner. Och ibland vet man inte hur man ska kunna ta sig upp därifrån, från botten.. Ett ställe man inte bör stanna på länge. Man försöker tänka att allting löser sig tillslut, men gör det verkligen det? Känns som saker och ting bara blir värre och värre ju mer man väntar.. Man känner att man måste göra något, men hur? På vilket sätt kan man försöka lösa allt helt själv? När man har försökt med det mesta, men det man får tillbaka är tomma hårda ord. Man tänker hela tiden att man bara måste släppa allt det där och försöka glömma, men det går inte. Hur mycket man en försöker..

Sekunder, minuter, tankar utan mening.
Klotter på ett papper, som du inte kan se, nej.
Ögon som gråter, marken blir till oceaner.
Kan du säga mig, finns det något kvar än?