.

jag sitter här och tänker tillbaks på alla våra minnen, allt från skratt till tårar. du var verkligen min allra bästavän och att det har blivit som det har blivit är något som jag är väldigt ledsen över, bara tanken på det gör mig demprimerad. du vet typ precis allt om mig, du vet allt jag har gått igenom, du känner mig inifrån och ut. och att 9års vänskap nästan har försvunnit går inte in i min hjärna, jag vill inte att det ska vara så som det är nu, jag vill bara kunna ringa till dig, prata med dig, vara med dig, dela allt med dig som jag en gång har gjort. du betyder verkligen jätte mycket för mig, du var ju den som alltid stod vid min sida, genom allt. den som inte lämnade mig när alla andra gjorde det och att jag och du lyckades hålla ihop genom vått och torrt var det nog inte riktigt någon som kunde förstå, förutom du och jag. du har funnits där när allt har varit bra, du har funnits där när allt har varit piss, du har verkligen hjälpt mig genom allt, det vill jag verkligen tacka dig för. du är fortfarande älskad utav mig, vare sig du tror det eller inte. jag älskar dig som jag alltid har gjort, och de orden kommer verkligen från hjärtat på mig ska du veta. saken är bara den att jag saknar dig, så enkelt är det, att jag saknar dig så himla mycket..